Swenglish – A Journey of Self Discovery from Adriana Sabau on Vimeo.
Dokumentären om mitt Svenglish-projekt (och bok) har nått internationella framgångar.
I slutet av augusti blir det releasefest i Rumänien och filmen ska också visas på två internationella filmfestivaler:
TrueDoc Documentary Festival i Ukraina
och Barcelona Planet Film Festival i Spanien.
Följ Svenglish på Facebook för mer info.
Svenglish kan vinna Selmapriset – Sveriges största pris för egenutgivna böcker. Svenglish är alltså en av de 10 finalisterna bland 180 bidrag. Men även om jag inte vinner så känns det som att jag redan vunnit bara genom att genomföra projektet och skriva boken.
Det är väldigt få som kommer från ingenstans och slår igenom över en natt. Oftast ligger det timmar, veckor, månader och år av hårt arbete bakom. Plus en massa tvivel och ångest blandat med hybris.
När jag fick första provexemplaret av Svenglish på posten tyckte jag att boken var så otroligt ful och töntig och oviktig att jag ville spola ner den i toaletten. Ett totalt självupptaget projekt som handlade om att jag inte visste vad jag ville göra med mitt liv och utnyttjade andra människor för att ta reda på det.
Jag hade försökt med flera etablerade förlag och de flesta sa samma sak. Att boken var välskriven men att de inte visste vad det var för genre och därmed inte kunde marknadsföra den. Med ett förlag gick det så långt att jag jobbade med en redaktör som gav mig konkreta förslag på förbättringar. Trots att jag ändrade och förbättrade fick jag ett nej i slutändan. För personligt, inte tillräckligt allmängiltigt.
Att ge ut boken själv var inget jag hade planerat. Många egenutgivna böcker faller på att författaren inte har jobbat med en redaktör, att de inte är tillräckligt genomarbetade och hade tjänat på fler korrekturläsningar. Men det finns flera undantag som borde få mer uppmärksamhet. Jag tänkte att åtminstone de 30 människor som medverkar i boken vill läsa om sig själva. Och jag hade ju fått ut Punkindustriell hårdrockare med attityd på förlag. Det fanns folk som frågade om jag hade skrivit något mer. Så jag tänkte … skitsamma jag ger ut Svenglish. Det värsta som kan hända är att ingen bryr sig.
Plötsligt är det jättemånga som bryr sig. Folk jag känner och inte känner. Journalister. Grannar. Kompisars mammor. Främlingar som skickar brev. Min situation känns totalt annorlunda nu jämfört med hösten 2011 då jag gick längs med havet i Brighton & Hove och funderade på om jag skulle sluta skriva, kanske till och med sluta leva. Men tack vare att jag kom på idén med Svenglish förändrades mitt liv till det bättre.
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA OM SVENGLISH OCH SELMAPRISET I EXPRESSEN/GT
Tänka sig. Nu finns den både på engelska och svenska. Men tyvärr inte på svengelska även om det smugit sig in lite blandade uttryck i båda versionerna.
Med jämna mellanrum i livet händer det att man stannar upp och funderar på vilken riktning man egentligen vill ha, vad man vill att livet skall innehålla. Är jag nöjd med mina val? Vad skulle jag gjort annorlunda om jag vetat det jag vet idag? Där tycker jag att Halvardssons bok fungerar som inspiration. De flesta kan ha svårt att själv avsätta trettio veckor åt att undersöka andra människors vardag. Här har hon gjort det jobbet åt oss andra.
– Kari Kapla, dagensbok.com
Mer info om den svenska boken Svenglish – en 30-årings resa genom vardagen här.
More info about the English book Swenglish – a journey through everyday life here.
Filmskaparen Adriana Sabau och jag svarar på publikens frågor om Svenglish: projektet, boken och filmen
Marmite-provning (inte så populärt)
Jag och festfixaren/bokförsäljaren Sara Starkström i våra bästa outfits!
På Klubb Aktersalongen i Göteborg bekantade jag mig med en författare som har skrivit en ”systerbok” till Svenglish.
Jakten på den perfekta puben heter Kristina Svenssons mästerverk. Den utspelar sig i Wales och handlar om hennes upplevelse av att bo och arbeta där. Hon hinner även besöka kopiöst många pubar.
Att boken är ett mästerverk i min personliga mening beror på att jag känner igen mig så otroligt mycket i beskrivningarna av typiskt brittiska grejer.
Skräpiga bakgårdar, sid. 36:
”När tåget rullat ut från den ståtliga stationen blev bakgårdarna genast allt skräpigare /…/. Det som fascinerar mig är att ingen, någon gång under de senaste hundra åren, kommit på att det rullar tåg på baksidan av husen och gjort sig besvär med två ”framsidor”. Räknas inte tåg? Tror de att passagerna inte ser något från tågen?”
(Jag har sett många hus som ser lyxiga ut på framsidan men är totalt förfallna på baksidan.)
Omedgörliga duschar, sid 64:
”… en dusch. Visserligen i form av en så kallad power shower. Ordet power kan ge associationer till kraft och rikliga mängder varmt vatten. Inget kan vara mer felaktigt. Mängden varmt vatten är helt beroende på storleken på tillhörande behållare och hastigheten med vilken vattnet värms upp. I allmänhet är det för lite och för långsamt. Valet står mellan en dusch med någorlunda fart på det kalla vattnet eller en någorlunda tempererad stril.”
(Jag har bott på ställen där man var tvungen att sätta på varmvattnet manuellt – det kunde ta upp till två timmar att få sig en varm dusch. Och då ofta med liten stril som sagt.)
Brist på skyltar, sid 211:
”Ja, i teorin hade jag kunnat följa vandringsleden Usk valley förstås. Men vandringsledens skyltar är med sedvanlig brittisk finurlighet väl dolda.”
(Jag minns när jag skulle ta med min mamma på en promenad till Beachy Head i Eastbourne och bristen på skyltar fick mig att desperat ringa en taxi.)
Kö utan kläder, sid 255:
”Jag har aldrig gillat att köa, framförallt inte kvällstid. Fattar inte hur folk lyckas upprätthålla sitt positiva partyhumör när de står ute och fryser, framförallt inte i landet utan ytterkläder.”
(Kommentar överflödig.)
Tack, Kristina för en underhållande läsupplevelse!
Den svenska versionen av min bok Svenglish som innehåller liknande anekdoter kommer ut i slutet av november. Även jag ska läsa på Aktersalongen. Och klicka här för att se inbjudan till min releasefest.
När? Lördag 13 juni, 15.00
Var? Northern Lights, 6 Little East Street, Brighton
Vad? En fest för att fira släppet av
Swenglish – boken av Louise Halvardsson
& Swenglish- filmen av Adriana Sabau
Hur? Gratis inträde, gratis svenskt godis,
boken kommer finnas att köpa (på engelska)
Filmaren Adriana Sabau följde mig med sin kamera under Svenglish-projektet. Då jag bodde hos 30 personer under 30 veckor för att ta itu med min 30-årskris…
Sista projektveckan bodde jag hos en konstnär som jag bara träffat som hastigast ett par gånger förut. Eftersom jag skulle leva hennes liv fick jag vara med i studion och måla. Då hade jag inte kunnat ana att jag skulle få ställa ut mitt verk ett halvår senare!
I helgen var jag och tittade på Laila Norss (med Joakim Norss) utställning The Big 5 och andra kul grejer i Torkladan på Eksjö Museum. Det var en skön känsla att se min målning, Hjärtat, krisen (den vid stolen) på väggen och redan första dagen var det en kvinna som ville köpa den. Jag blev så överrumplad att jag sa att det inte var till salu. Målningen är en symbol för hela Svenglish-projektet och har stort personligt värde för mig.
Jag är även medskapare i stolen som Laila har målat och pyntat med en pistol (pi-stol) och en leksaksbil (bil-stol). Mitt bidrag är att jag skrev ”Move your arse” på sitsen. Och jag har dessutom bidragit med en dikt på byrån (ett by-rå i lådan) nedan.
Byrån (i en annan färg och utan utsmyckning) stod en gång i min farmors hus (där konstnärens son numera bor) och nu har den fått ett nytt hem i ett Småländskt torp. Och stolen. Den hamnar hos mig.
Du kan titta mer på Lailas konst här. Alla titlar på hennes verk är på engelska, något jag tycker är intressant. Kanske för att hon vill nå utanför Sveriges gränser. Hon har redan ställt ut i Frankrike. Blir det England nästa gång?
Svenglish 