Svengelsk släppfest i Brighton!

Swenglish coverNär? Lördag 13 juni, 15.00

Var? Northern Lights, 6 Little East Street, Brighton

Vad? En fest för att fira släppet av
Swenglish – boken av Louise Halvardsson
& Swenglish- filmen av Adriana Sabau

Hur? Gratis inträde, gratis svenskt godis,
boken kommer finnas att köpa (på engelska)

Klicka här för mer info

IN ENGLISH

Vintersolståndet – nu blir dagarna ljusare igen!

IMG_4417Hurra! Nu blir dagarna längre igen! (Fast det låter inte så positivt med långa dagar … Vad jag egentligen menar är att dagarna blir ljusare. Just nu är jag i desperat behov av av lite sol.)

I England brukade jag fira vintersolståndet genom att titta på ljusparaden ”Burning of the Clocks” som gick genom Brighton och avslutades med fyrverkerier på stranden. Det kändes lite tomt att inte vara där i år, men jag tog en promenad längs med Packhuskajen i Göteborg och fångades av alla artificiella ljus.

Förr i tiden kallades 21 december ”Tomas fylltunna” (Tomas har namnsdag) för då var det dags att smaka av julölet … Som jag nämnde i förra inlägget trodde folk i Sverige långt in på 1800-talet att Lucia var årets längsta natt istället för den 21 eller 22 december. Tyvärr har jag ingen hembrygd öl att provsmaka …

IN ENGLISH

Fråga 8d: Hur hemmastadd är du i din bostad?

IMG_5644Under Svenglish bodde jag på många olika sätt. Jag bodde hos ensamstående, sambos och familjer. Jag bodde i alltifrån tjusiga villor till hus som höll på att falla ihop. En vecka bodde jag i husvagn, en annan vecka bodde jag i kollektiv. Jag sov på golv, på kökssoffor och i gästsängar.

Var jag kände mig mest hemma berodde ofta på vem jag bodde hos. Men ibland var det själva miljön som jag fastnade för. Jag kände mig väldigt hemma i rummet på bilden ovan där jag bodde under vecka 3 och ville helst stanna där och strunta i resten av projektet. Trots att det inte fanns någon centralvärme. Det berodde mycket på att möblerna påminde mig om min farmors hus och det fanns så mycket yta. Och jag kunde både höra och känna doften av havet. Min värd bodde två våningar under mig, hon hade ett helt hus för sig själv eftersom det skulle renoveras och säljas.

Nu bor jag själv för första gången i mitt liv och känner mig redan hemmastadd i min nya lya. (Även om jag ibland glömmer i vilket skåp mina tallrikar bor.) Bland de projektdeltagare som bodde ensamma fanns det två olika läger. Å ena sidan var det de som inte kände sig särskilt hemmastadda trots att de ägde sina lägenheter och fick ha det som de ville. De kände sig snarare ensamma eller till och med mörkrädda. Å andra sidan fanns det de (två svenskar faktiskt) som sa ”min hem är min borg” och hade svårt att tänka sig att dela med andra. I England var det många som delade hus med främlingar och trots att detta skapade en del konflikter strävade de inte efter att bo ensamma. Dels på grund av ekonomin så klart, men också för att de faktiskt ville ha sällskap.

Ett par familjer och en del sambos jag bodde hos kopplade ihop att känna sig hemma med hur mycket de hade renoverat eller ”fixat” i sitt hus. Två olika mammor sa att de skulle känna sig mer hemma om de hade ett eget rum där de hade plats för sina egna projekt. (Precis som Virgina Woolf tjatade om!) Någon kände sig hemma på grund av sin skivsamling och sina möbler. För mig är det ofta detaljer eller en viss stämning som gör att jag känner mig hemma. Det kan räcka med en plansch av Axl Rose på väggen.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med 15 personer i England och 15 personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vad är du mest stolt över i ditt hem?

IN ENGLISH

Fråga 8c: Hur hemmastadd känner du dig i ditt kvarter/din stadsdel?

IMG_3343Jag kan inte namnet på gatorna. Känner inte till vilka vägar som är genvägar eller senvägar. Har inget stamfik eller någon stampub. Blir inte igenkänd på ICA. Jag har helt enkelt inte bott i mitt område tillräckligt länge.

I torsdags kväll gick jag förbi ett café med livemusik. Det var skön stämning, folk som hängde på gatan med kaffemuggar och folköl. Jag stannade till, lyssnade på tre låtar. Hade kunnat stanna längre, men det kändes som om jag var en besökare, en betraktare. Turist till och med. Vilket i och för sig är en ganska skön känsla som jag borde njuta av så länge den varar.

De flesta av Svenglish-deltagarna kände sig mer hemma i sina städer i allmänhet än i sina stadsdelar i synnerhet. Men det fanns några undantag. En Malmöbo, till exempel, sa att Möllan (Möllevångstorget med omnejd) var mer hemma än Malmö i stort. Och i Brighton var det ett par personer som kände sig extra hemma i Hanover-området. Kanske är det lättare att känna sig hemma i ett kvarter som har en specifik karaktär eller så beror det bara på hur länge man har bott där. Eller om ens kompisar bor i samma område.

Många nämnde grannar. De som hade bra kontakt med grannarna – eller åtminstone hejade på dem – kände sig mer hemmastadda i sitt kvarter. Jag hade fått för mig att det var bättre grannsämja i England, att folk bjuder på te och småpratar mer, men genom att bo hos de svenska projektdeltagarna insåg jag att det inte är någon större skillnad i Sverige. Det beror mest på var och hur man bor. Om man bor i villa i ett litet samhälle är det ju lättare till hands att prata med grannen än om man bor i ett hyreshus i en storstad.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med 15 personer i England och 15 personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Hur hemmastadd känner du dig i din bostad?

IN ENGLISH

Fråga 8b: Hur hemmastadd känner du dig i din stad/på din ort?

”Sometimes I feel like my only friend is the city I live in, The City of Angels, lonely as I am together we cry” – Red Hot Chili Peppers, Under the Bridge

IMG_2583Jag har aldrig känt mig så hemma i en stad som jag gjorde i Brighton & Hove. Efter bara några veckor i Brighton som 19-åring kände jag att stan var min kompis – precis som i Red Hot Chili Peppers-låten – och en av personerna jag bodde hos under Svenglish sa: Brighton treats me well, som om stan verkligen var en karaktär.

De flesta personer jag bodde hos i England bodde just i Brighton-området och en majoritet sa att de kände sig väldigt hemmastadda där och inte kunde tänka sig att bo i någon annan stad i Storbritannien. Lustigt nog var ingen född i Brighton och bara två hade bott där sen barnsben. Resten hade flyttat dit för ett plugga – eller i många fall bara hamnat där för att Brighton gav dem en bra känsla. Open-minded och friendly var ord som dök upp gång på gång.

IMG_0515

Av svenskarna kände sig 8 av 15 väldigt hemmastadda på sina nuvarande bostadsorter eller i sina städer. Särskilt de 2 som bodde i Umeå (båda smålänningar) verkade vara kära i sin stad, men även 3 av de 4 Stockholmare (alla inflyttade) jag bodde hos var väldigt hemmastadda. Man behöver alltså inte vara född och uppvuxen i en stad för att känna sig hemma. Det var bara 7 av 30 som bodde i eller i närheten av sin hemort.

Mitt dilemma är att jag känner mig mer hemma i Brighton än i Sverige men mer hemma i Sverige än i England …

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med 15 personer i England och 15 personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Hur hemmastadd känner du dig i ditt kvarter?

IN ENGLISH