Återbesök: Projektvecka 30 – Hjärtat, krisen

IMG_3568

Sista projektveckan bodde jag hos en konstnär som jag bara träffat som hastigast ett par gånger förut. Eftersom jag skulle leva hennes liv fick jag vara med i studion och måla. Då hade jag inte kunnat ana att jag skulle få ställa ut mitt verk ett halvår senare!

IMG_3544

I helgen var jag och tittade på Laila Norss (med Joakim Norss) utställning The Big 5 och andra kul grejer i Torkladan på Eksjö Museum. Det var en skön känsla att se min målning, Hjärtat, krisen (den vid stolen) på väggen och redan första dagen var det en kvinna som ville köpa den. Jag blev så överrumplad att jag sa att det inte var till salu. Målningen är en symbol för hela Svenglish-projektet och har stort personligt värde för mig.

Jag är även medskapare i stolen som Laila har målat och pyntat med en pistol (pi-stol) och en leksaksbil (bil-stol). Mitt bidrag är att jag skrev ”Move your arse” på sitsen. Och jag har dessutom bidragit med en dikt på byrån (ett by-rå i lådan) nedan.

IMG_3558

Byrån (i en annan färg och utan utsmyckning) stod en gång i min farmors hus (där konstnärens son numera bor) och nu har den fått ett nytt hem i ett Småländskt torp. Och stolen. Den hamnar hos mig.

Du kan titta mer på Lailas konst här. Alla titlar på hennes verk är på engelska, något jag tycker är intressant. Kanske för att hon vill nå utanför Sveriges gränser. Hon har redan ställt ut i Frankrike. Blir det England nästa gång?

IN ENGLISH

Fråga 11a: Vad skulle du studera om du hade chansen?

IMG_1038Skolstart. Ett ord som syns överallt i affärerna just nu, men än dröjer ett par veckor innan universitetsutbildningarna drar igång. Det var bara 4 av de 30 personer jag bodde hos som INTE hade pluggat på universitet eller högskola. (2 i England och 2 i Sverige). De flesta hade läst eller läste ett specifikt program, ett fåtal hade gått enstaka kurser. Oavsett om deltagarna hade pluggat innan frågade jag vad de skulle vilja studera nu om de hade chansen.

Sweden_Grunge_Flag_by_think0Vad folk i Sverige skulle vilja studera:

Nationalekonomi

Gymnasielärare i religion och historia

Något inom musik

Författarskolan

Studera en författare

3D-animation

Queerteori

Något med bild eller foto eller guldsmed eller silversmed eller något med textilier

Designprogrammet

Folklivsforskning

Något inom det fackliga och politiska

Författarskolan, förlagsvetenskap, litteraturhistoria

Latin, stadsvetenskap, kvantfysik, astronomi och mer konst

stgeorgeflag1Vad folk i England skulle vilja studera:

Master i konst

Critical theories

Dokotera på ämnet sanning inom poesi eller komedi, eller jämföra de båda

Kreativt skrivande

Lära sig att köra ett flygplan eller matematik eller ”datorspelsfysik”

Master i konsthistoria

Etnologi, muntlig historia, studera historia inom olika kulturer och samhällen

Doktorera i kreativt skrivande, lära mig ryska

Musik och språk, välja tre instrumentet och verkligen lära mig att spela

Terapeutiskt skrivande

Filosofi

Journalism

Pengar att plugga

De flesta som hade studerat, oavsett land, var nöjda eller mycket nöjda med sina utbildningar. Jag följde med personer till universitetet både i England och i Sverige och kan inte säga att jag upplevde några jätteskillnader i föreläsningssalarna. Men om man går in på djupet finns det mycket som är annorlunda. I Sverige är ju all utbildning inom universitet och högskola gratis. I England kostar det nu upp till 9000 pund (90 000 kronor) per år att plugga på högre nivå. Och det är en anledning till att jag befinner mig i Sverige just nu.

”Bli något”

Inspirerad av personerna jag bodde hos har jag bestämt mig för att prova på grundkursen i etnologi, ett ämne som två av deltagarna i Sverige hade pluggat och fann givande. Och vad blir man då? Jag hatar den frågan. (Enligt min erfarenhet efter samtal på krogen och med kompisar,verkar svenskar mer besatta av att ”bli något” och stå fast vid det än vad engelsmän är.)

Det var flera av de som hade pluggat som INTE jobbade inom det område/de områden de hade studerat, men de hade ändå lärt sig något och utvecklats som människor, skaffat kunskaper som format dem till de personerna de är idag. Om det kostar 90 000 kanske man känner mer press att man ska ”bli något”, men vad man än läser tror jag att det stärker en som person och om man blir stärkt är det också större chans att man hittar något att jobba med. Om inte annat lär etnologin inspirera mitt skrivande i alla genrer. Men om jag hade chansen skulle jag även vilja lära mig att sjunga!

Alternativ

Tidigare har jag varit ganska anti-plugg och haft en romantisk syn på att vara självlärd, men tack vare Svenglish-projektet insåg jag att den akademiska miljön inte är så skrämmande och svår som jag trodde. Däremot inte sagt att alla måste plugga. Och det finns ju alternativ. Folkhögskola till exempel. Jag var grymt skoltrött efter gymnasiet, men jag gick två folkhögskolekurser (en termin engelska i Brighton och tre terminer skrivarverkstad i Stockholm) som inte alls kändes som plugg. Kravlöst utan betyg och prov. Överhuvudtaget tycker jag att det borde finnas mer praktik inom alla utbildningar och mer samarbeten med ”den verkliga världen”.

Fotot är från Högskolan i Halmstad då jag följde en person som studerade biomedicin med inriktning fysisk träning.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med 15 personer i England och 15 personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vad tycker du om skolsystemet (grundskolan)?

IN ENGLISH

Fråga 10: Vilket är ditt Drömjobb?

IMG_7607En insikt jag fick genom Svenglish-projektet var att alla människor INTE VILL bli författare eller rockstjärnor. Det finns de som drömmer om att bli arkeologer, advokater och lantmätare. Och så finns det folk som inte ens har något drömjobb.

Drömjobb i England

Författare är otroligt populärt trots allt. 9 av 15 deltagare i England hade skrivandet som drömjobb, men bara 2 av 9 svarade romanförfattare – de övriga 7 ville även jobba som journalister, poeter eller kombinera det egna skrivandet med att hålla i kreativa/spirituella workshops. Av de som inte ville skriva stod följande jobb på önskelistan: stå-upp-komiker, ”sy egna kläder”, filmanimerare och att jobba i ett team som utvecklade nya appar.

De flesta höll delvis på med sin drömsysselsättning (även om de inte helt kunde leva på det), men bara en svarade direkt att hon redan hade drömjobbet: att skapa saker och hålla på med konst i olika former – fast hon skulle vilja ha sin egen studio. Och en person hade inget svar; en gång i tiden ville hon stå på scen i West End, men insåg att hon behövde använda sin hjärna mer och började plugga biologi.

Drömjobb i Sverige

Bland folk i Sverige var det bara 3 av 15 som hade skrivandet (i olika former/kombinationer) som drömjobb. Någon ville hålla på med musik och påverka saker kulturpolitiskt, en annan ville ”göra något som är positivt för samhället som är kreativt” och en tredje ville skapa konst i en jätteateljé – ”världens största leksakshus” . Annars var drömjobben mer konkreta: bibliotekarie, advokat, arkeolog, butikskommunikatör, lantmätare och facklig företrädare. Alla jobbade eller studerade redan inom dessa områden, men hade olika drömmar inom sitt yrke/sin karriär: de ville komma vidare och utvecklas.

De återstående tre personerna hade inga specifika drömjobb. En av dem (för tillfället administratör) beskrev sig som en rastlös person som halkade fram och tillbaka yrkesmässigt och var tvungen att hitta på nya saker och utmana sig själv, men de övriga två (en vårdare och en butiksarbetare) uttryckte att de aldrig haft några större ambitioner eller yrken de ville bli. Vilket jag – som lever i drömmarnas värld – hade svårt att ta in.

Konstnärliga versus Konkreta Jobb

I min lilla undersökning visade det ju sig att folk i England hade mer kreativa/konstnärliga yrkesdrömmar än folk i Sverige, att svenskarna var mer fokuserade på traditionella/konkreta yrken, men jag vill absolut inte framhäva det som någon sanning. Det är nog helt enkelt så att mitt nätverk i England – och framför allt i Brighton – skiljer sig från mitt nätverk i Sverige.

Mitt Drömjobb

Mitt eget drömjobb är och har alltid varit författare, men drömmen har sett olika ut vid olika tidpunkter. När jag var runt 20 ville jag skriva romaner dygnet runt och isolera mig från omvärlden. Det vill jag inte längre. Nu är drömmen mer abstrakt: jag vill hålla på med skrivande i olika genrer. Alltifrån dokumentärt skrivande till scenkonst. Och liksom många andra kreatörer skulle jag vilja kunna leva helt och hållet på skrivandet. Men jag är inte beredd att hålla mig till en och samma genre och ”producera” en bok om året.

Författare och ?

Jag har också insett att det finns folk som är författare OCH lärare eller författare OCH psykologer eller författare OCH kulturarbetare. Att de faktiskt trivs med det och vill ha det så. För mig är det en ny tanke. (Det är ju ovanligt att folk har två tankekrävande yrken till exempel läkare OCH dataprogrammerare.) Jag har alltid trott att om man är författare så kan man bara vara författare och om man inte tjänar pengar på det så kan man bara ta ”okvalificerade” jobb som till exempel kassapersonal, städare eller servitör – jobb som inte kräver alltför mycket hjärncellsgnugg och som därmed ger en tid att tänka på skrivandet medan man lönearbetar. Men det är möjligt att ett mer ”kvalificerat” jobb kan ge en inspiration och berika skrivandet, att man blir mer specialiserad inom ett ämne och får ”gratis research”. Samtidigt kan ju ett ”skitjobb” också inspirera och få en att skriva i ren frustration.

Jobba Mindre

Det är svårt att veta vad som funkar bäst, men det här med att halka fram och tillbaka, hitta nya saker och utmana sig själv, som en av projektdeltagarna sa, verkar vara en bra strategi. Och jag har alltid stått fast vid att folk borde jobba MINDRE. Om alla jobbade deltid och konsumerade mindre och sänkte sina levnadskrav och sin standard tror jag att vi skulle ha ett lyckligare samhälle. (Det finns en intressant rörelse som driver frågan om basinkomst/medborgarlön.)

Bilden är tagen av 3-åringen i den familj jag bodde hos under projektvecka 12.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren är baserade på intervjuer med 15 personer i England och 15 personer i Sverige, i åldrarna 22-59 år. Håll utkik efter nästa fråga: Vad skulle du vilja studera om du hade chansen?

IN ENGLISH