Svenglish-dokumentären – ”The making of”

DSC_0577IMG_2861IMG_2868IMG_2844I en hel vecka har jag blivit ”förföljd” av en dokumentärfilmare från Brighton. Så nu har jag fått större förståelse för hur deltagarna i Svenglish-projektet kände sig när jag invaderade deras liv. Att ha någon som alltid är där och som dessutom observerar vad du gör är både spännande och slitsamt.

Adriana Sabau har tidigare arbetat inom TV i Rumänien, gjort musikvideos åt engelska band och nu jobbar hon tillsammans med Sean Creed för Brighton & Hove Community TV.

Förutom att intervjua mig och några av de personer som deltog i projektet filmade hon svenska miljöer i både Stockholm och Småland. Alltifrån Västerbron till den sista snön som låg kvar i Nässjö-trakten.

I den engelska delen av dokumentären filmade Adriana när jag åt English Breakfast och Sunday Roast. Här i Sverige filmade hon ”svensk” pizza, ostkaka och (vegetarisk) pytt i panna.

Andra höjdpunkter var älgar på Skansen och champagne i Stadshuset i Stockholm! (Det var Kulturnatt och ett unikt tillfälle för allmänheten att festa loss likt Nobelprisvinnare …)

Femton timmar av film blev det till slut om man lägger ihop den engelska och svenska delen … Jag ser fram mot resultatet som kommer att bli en cirka 50 minuter lång dokumentär.

Foto 1 & 2: Daniel Halvardsson

IN ENGLISH

Annonser

Fråga 6b: Hur påverkar det dig om folk säger eller stavar fel?

polis2_503172598 av de 15 personer jag bodde hos i Sverige är språkpoliser. Det vill säga de blir störda eller mycket störda när någon använder språket på fel sätt.

Men endast 4 av de 15 personer jag bodde hos i England är språkpoliser. ”Language police” är ett okänt begrepp för de flesta.

Så här svarade de värsta språkpoliserna i Sverige:

”Jag är lite språksnobbig tyvärr. Får lite ångest när jag skickat iväg SMS med stavfel och inte kan ta tillbaka det. Jag kan också bli lite avtänd om nån kille skriver ett slarvigt SMS. ”

”Jag lägger märke till hur språket används och om det inte används enligt normen reagerar jag. Om nån skriver särskrivning på Facebook kan jag skriva en ironisk kommentar. Till exempel om någon skriver ”3 års kalas” frågar jag om de haft kalas i 3 år. Det är kul att retas. Jag har också en tvångstanke om någon skriver utropstecken eller punkter måste jag räkna hur många utropstecken eller punkter det är.”

”Om någon stavar fel tycker jag de är dumma i huvudet. Eller särskrivning … Då kan man inte va kompis. Jag är mycket ärlig, jag mår dåligt när jag stavat fel till något.”

Så här svarade de värsta språkpoliserna i England:

”Jag lägger märker till när folk gör misstag. Jag undrar direkt hur utbildade de är, vilken klass de kommer ifrån. Det är hemskt.”

”Jag är lite av en pedant när det handlar om skriven engelska. Delvis på grund av att jag varit lärare. Vad jag än läser lägger jag märke till misstag – jag är en obetald korrekturläsare.”

”Jag är ganska känslig för folk som säger fel och korrigerar dem. Speciellt engelsmän.” (sagt av svensk i England.)

Och det finns engelsmän som till och med tycker det är bra med språkliga misstag:

”Jag gillar hur språket förstörs och hur nya ord utvecklas. Att ”googla” * kan användas som ett verb och att folk använder ”bokstavligen” på fel sätt.”

”Jag bryr mig inte alls. Språk utvecklas. Utan förändringar ingen revolution. Om man är strikt vad det gäller språk förändras det aldrig. Det skulle inte finns ord som ”LOL”.”

Så här svarar jag:

Jag tror att det finns fler språkpoliser i Sverige för att svenskan är ett mindre språk och inte har blivit lika influerat av olika kulturer. Både i Sverige och England är folk toleranta ifall invandrare gör misstag, men om en svensk i Sverige särskriver i tid och otid är hen illa ute!

Själv bryr jag mig inte ett skvatt. Efter att ha bott i England där en stor del av alla ord är särskrivna tycker jag det är knepigt att sätta ihop ord. Jag pratade till och med i särskrivning när jag blev intervjuad på TV i samband med mitt boksläpp. Jag sa ”Jag kommer från en små stad.”

IN ENGLISH

*Fast det svenska ordet ”ogooglebar” ogillades ju av Google!

Bilden är tagen från Matildas blogg.

Den här studien är inte på något sätt vetenskaplig, svaren på den här frågan är baserade på intervjuer med 15 personer i Sverige och 15 personer i England, i åldrarna 22-59 år. Nästa fråga: Vilket är ditt favoritord?

Tankar efter att ha genomfört Svenglish-resan

Kamera och klipp: Adriana Sabau
Intervju: Sean Creed

År 2012 fyllde författaren och estradpoeten Louise Halvardsson 30 år, men istället för att ställa till med en stor fest gav hon sig ut på en resa genom folks vardag i England och Sverige.

Hon bodde hos 30 olika personer under 30 veckor och ställde 30 frågor till varje person om allt och inget på samma gång. Men hon hälsade inte bara på hos de här människorna. Hon försökte leva deras liv och skuggade dem både på jobbet och i hemmet.

Målet var att skriva en bok om kulturella skillnader, men i slutändan blev det mer av ett personligt sökande, en fråga om vad Louise skulle göra med sitt eget liv. Om hon skulle bosätta sig i England eller Sverige. Då intervjun gjordes hade författaren ännu inte tagit något beslut.

IN ENGLISH

Svenska Påsktraditioner

IMG_2760

Importering av Cadbury’s Creme Egg från England eftersom de är svåra att få tag på i Sverige.

IMG_2780

Julmat, det vill säga prinskorv, köttbullar och Janssons frestelse. (Vegetariskt alternativ för vegetarianer.)

IMG_2803

Slänga ut julgranen. ”Julen varar än till påska.”

IN ENGLISH

Jag vet att det är första april idag, men det här är vad som hände. I alla fall i min familj …
Och jag önskar att snön verkligen var ett aprilskämt!